Archive for November, 2005
att köpa mjölk
2005.11.27.
idag när jag var nere på ica surnade jag till över att all mjölk gick ut idag. jag vägrar att köpa saker som går ut samma dag av princip, och jag har köpt saker som redan har gått ut på icat lite för många gånger så tålamodet var redan på botten. jag suckade surt, gnällde för personalen och fick en av dem att gå upp och hämta från den nya mjölken där bak som de inte ännu packat upp. sen dröjde det till jag kom upp till lägenheten som jag insåg att bara för att det är första advent idag så betyder inte det att det är första december. nu funderar jag på hur länge jag måste handla på vivo innan jag kommer att våga mig tillbaka.
att läsa tidningen del 2
2005.11.27.
söndagen är min bästa tidningsläsardag. tidningen är som tjockast och den innehåller flera av min favoritinslag. ett av dessa är “en dag med…” som förekommer i söndagsdelen. i denna artikel följer reporten med en känd person en hel dag, från att den vaknar till att den går och lägger sig och skriver om vad personen gör. en av anledningarna till att jag gillar detta är för att de håller på principen att varannan gång skriva om en man och en kvinna. jag gillar sån strikt och petig jämställdhet. det behövs mer sånt. en annan anledning tror jag är att de ofta skriver om lite äldre människor i vilkas liv jag inte har någon större inblick. idag följde de till exempel magnus och brasse som har hunnit bli 60 respektive 64 år. bara det är ju galet. jag tycker att det är lite trevligt att läsa om folk som löser korsord och går och lägger sig klockan elva. sen är det intressant att läsa om vad folk som har riktiga jobb gör. det är ju extra roligt om det är någon som jag tycker är vettig och bra som person, men egentligen gör inte det så mycket för det är oftast intressant vem det än är som de skriver om.
att läsa tidningen del 1
2005.11.26.
mitt vanebehov går längre och längre. jag har sedan länge inarbetat vanan med att läsa tidningen på morgonen till den grad att jag har svårt att äta frukost om jag inte får läsa DN samtidigt. men nu har det gått ett steg längre. imorse när jag skulle läsa tidningen till frukosten blev jag mycket förvånad då det visade sig att tidningen jag höll i handen var Svd och inte DN. Jag kände mig då tvungen att gå ner på Ica och köpa en DN. Det är ju intressant att läsa något annat ibland, men tanken på att inte få läsa namn och nytt, DN:s serier och alla artiklar på det sätt jag är van vid var lite mer än jag klarade av så där på morgonkvisten. eftersom jag samtidigt fick Stockholms Fria och Södermalmsnytt har jag tillbringat hela dagen med att läsa tidningar. Svd var lite mer ok i sängen på eftermiddagen, men det var ju inte DN…
att sura till när man läser tidningen
2005.11.21.
under en ganska lång period nu har jag sett de där stationsvärdarna som alltid står vid skanstull och ser sysslolösa ut. det är inte ofta jag sett de göra något annat än att stå vid väggen och småprata med varandra. nån gång har jag sett en stationsvärd hålla upp den där dörren för en barnvagn men det jag främst sett är hur de bara står där. och varje gång blivit sur och tänkt att vad fan lägger sl sina pengar på när de klagar på att de inte har råd att sopa rälsen ren från löv eller vad som för stunden behöver göras. lika sur som jag blir när jag går förbi de där nya spärrarna som skulle göra det svårare att planka och borde betyda att de där tågvärdarna inte borde behövas. hur mycket pengar har inte sl lagt ner på de där. dessutom brukar alltid minst en vara ur funktion och hur mycket kan inte det kosta i reparationkostnader.
i alla fall skrev de om de nya stationsvärdarna i södermalmsnytt som damp ner i min brevlåda i lördags. 28 stycken har de och nästa år ska de utökas till 40. reporten frågade om inte det kostade mycket pengar. och jag vet inte riktigt vad som är värst, att sl försöker föra över allmänhetens hat mot att priset på kortet stiger på plankarna, genom att säga att stationsvärdarna hjälper sl att få in mer pengar genom att hindra folk att planka, eller att de använder argument som att det handlar om trygghet “och det är det ju svårt att sätta ett pris på”.
jag vet inte om jag riktigt tror att sl tjänar så mycket på att de står där. visserligen betalar nog en del folk som inte skulle gjort det annars, men stationsvärdarna har inte ens befogenhet att stoppa de som plankar utan kan bara påpeka att det kan ge böter och sen låta de gå vidare. det är bara hela konvceptet, att sl lägger ner så ofantligt mycket pengar på kontroll och att få folk att betala och att de inte fattar det bästa sättet att få folk att betala inte är att hota utan att få folk att känna att det är värt att betala. och att sänka priset är nog ett effektivt argument för att få folk att känna att det är prisvärt att åka kommunalt. och att inte lägga alla pengar på vakter och nya spärrar är nog ett effektivt sätt att finansiera en prissänkning.
att prata om jobb
2005.11.13.
har jag blivit en sån där som pratar om en sak? som en småbarnsförälder som bara kan berätta hur den nya familjemedlemmen utevecklas eller en nykär människa som tycker att det viktigaste är vad den nya pojk/flickvännen sa imorse. en sån som ens vänner suckar åt och tänker “inte nu igen” men håller minen och säger “jaha, vad intressant”. jag har nämligen märkt att jag har två ämnen som allt som oftast kommer upp på agendan i de konversationer jag har nu för tiden. 1: uppsatsen 2: det stundande jobbet/arbetslösheten. det är ju helt klart det viktigaste i mitt liv just nu och då är det svårt att hålla sig ifrån ämnet. men hela tiden? hur mycket kan jag egentligen babbla om saken? i alla oändlighet verkar det som. jag håller även låda om det här. säg till mig att hålla käften så ska jag försöka prata om nåt annat. som tur är ska uppsatsen vara klar i januari, jobbsökandet kan ta hur lång tid som helst.
att lyssna på ljud
2005.11.11.
klockan är bara elva och jag hatar redan den här dagen. det kan bli så när man blir väckt av grannar som borrar. som inte heller verkar veta hur man gör när man borrar. det låter som att de bara småborrar lite, startar borren för att tre sekunder senare stänga av den, för att uppreapa proceduren om och om igen. jag undrar verkligen vad de gör, för på ljudet låter det som om de har borrat 300 små hål i någon vägg och vad kan det vara bra för? sen, innan jag ens hinner kliva upp ur sängen sätter en bil som står PRECIS utanför fönstret igång sitt larm. det finns få saker som kan få en att bli så galen som billarm, speciellt som det känns att det är paxis att larmet håller på tills bilbatteriet tar slut, vilket kan vara några timmar sådär. jag låg kvar i sängen ett tag och funderade på det här var ett sånt larm och kom fram till att det var det. liggandes sådär blev jag mer och mer ilsken och flög upp ur sängen och fram till fönstret och stirrade på den förhatliga bilen samtidigt som jag funderade på hur jag skulle få tag på telefonnumret till den som ägde bilen för att ringa och säga “gå och stäng av larmet för i helvete”. är bilplåtslistor officiella eller måsta man ringa till polisen? jag funderade även på hur jag skulle få resultat utan att vara förbannad och hotfull om personen till exempel sa att “nej, men jag kan inte åka från jobbet just nu” som folk som inte har någon företåelse för någon annan kan göra. då jag är heller inte van att vara förbannad och hotfull blev jag även tvungen att fundera på hur jag skulle kunna få fram den sidan om det skulle behövas. för det här larmet skulle av oavsett hur. jag kom aldrig så mycket längre i mina funderingar för helt plötstligt blev det totalt tyst. den äldre mannen som ägde bilen var framme och stängde av oljudet. jag hejdade min impuls att banka på rutan och hytta med näven och beslöt mig stället för att njuta av att ljudet var borta och försöka släppa ilskan. det är sjukt hur skönt det kan kännas när det blir tyst.
att känna sig sysslolös
2005.11.08.
så var då ladyfest över. det blev en lite sån där konstig känsla, lite av “men vad ska jag göra nu då?”. det är väl så när jag har haft sjukt mycket att göra under en period och sen när jag har lite mindre känns det som om det inte är något alls som behövs göras. jag hade ingen intervju igår heller på grund av inspelningsutrsustningskrångel, eller nån annan skolgrej att styra upp så istället kände jag att jag faktiskt hade tid att söka lite jobb. och det är ju bra om jag ska slippa vara arbetslös i vår. sen är det nog bra att jag får vila upp mig lite också med tanke på att det snart är slutspurten på uppsatsen och då kommer det nog bli ganska mycket hets.
sen har jag också fixat med bilderna som jag fotade under ladyfesten. jag tycker att jag fick en hel del bra bilder och det känns välförtjänt eftersom jag sprang runt som en galning så att jag fick träningvärk i benen som tog två dar att gå över. bilderna kommer snart komma upp på ladyfest-sidan . det var länge sen jag fotade lite mer “på riktigt” och det var sjukt roligt. jag borde kanske se till att fota lite mer över huvud taget.
att gå på klubb
2005.11.04.
imorgon är det ladyfest. en källa till en del av min stress men också till massa roliga saker. som att träffa massa shyssta tjejer och hålla på med viktiga saker som verkligen behövs. en sak som dock är lite trist är att det nästan inte är nån av mina vänner som kommer att komma. jag och anna pratade om det här idag när vi hängde i lokalen. bara för att det är massa tjejer som ordnar en grej och det är så uttalat, så ser ens vänner det inte som något intressant. om det här bara hade varit en vanlig fest som ordnades av nån av mina vänner som brukar ordna fester och klubbar så hade folk sett det som självklart att de skulle gå dit, oavsett vilka band som spelade eller vem som var dj. så har det ju i alla fall varit när folk startat klubbar och styrt upp grejer. det är så trist!
sen började vi prata om hela indiescenen i stockholm och om kristoffer poppius krönika i dn på stan. folk tror ju på riktigt att eftersom de redan är alternativa så finns det ingen könsdiskriminering, och att de i sin vardag skulle behöva tänka på hur de agerar har de inte funderat på. fast det är killar som ordnar klubbar, spelar skivor gjorda av män, och spelar live på dessa klubbar. och det är sjukt att det är så även på vänners klubbar. men att det också därför verkar finnas en högre tröskel för tjejer att starta klubb. eftersom man blir ett undantag så vill man att allt ska vara så sjukt shysst, medan killarna i sin tur knappt anstränger sig. det enda som är vettigt är väl att göra nåt själv egentligen och peppa sina vänner så att tjejer som har klubb och spelar skivor inte blir något undantag och att ens vänner inte tycker det är något konstigare att gå på en klubb där tjejer fixar allting än att gå på vänner och bekanta imorgon.
att vara stressad
2005.11.03.
idag när jag skulle åka till skolan glömde jag att gå av på södra station. jag kom på det precis när bussen stängde dörrarna och jag kastade mig upp, men försent. sen fick jag stå och känna mig dum i en station och gå av på nästa och gå tillbaka. det var tur att jag hade gott om tid till tåget gick.
det är ett symptom på den stress det innebär att skiva en uppsats som känns rätt viktig, engagera sig i nåt som är sjukt kul men tar en del tid, försöka söka jobb för att undvika en vår som arbetslös, tänka på att jag borde vara i lokalen mer och andra saker som jag borde göra, och dessutom försöka hålla mitt sociala liv på en någorlunda rimlig nivå. ja, jag är stressad, om det nu kunde ha undgått nån. jag har fått dålig hy, sömsvårigheter, ett stressryck i ögat och en förvirrad och glömsk framtoning. Ändå fördriver jag tiden med att sitta här och skriva.
att gå på spelning: sigur rós
2005.11.02.
igår var jag på spelning. jag kan inte minnas när jag var på spelning sist. då menar jag en riktig konsert, inte bara att ett band spelar när man råkar vara ute på ett ställe. jag har länge haft misspepp på att gå på spelningar, men igår visade sig vara mycket bra. det började dock inte så bra, att åka långt är aldrig kul och sen fick man bara dricka öl i hallen och t-shirtarna var snygga men dyra. det visade sig att vi hade halvkassa platser som var sjukt svåra att hitta i mörket. jonas försökte ge upp och bara sätta sig ner på stället, men då var jag dem på spåren. från platserna kunde vi se ca 75% av scenen, vilket innebar att vi aldrig såg killen med pianot eller hälften av stråk-tjejerna förrän det var dags för bandet att bocka för publiken. vi missade även projektionerna vilket kändes som att missa halva spelningen. men det här med sittplats på spelningar, jag gillar det. det är sjukt skönt att bara kunna sitta och titta och lyssna och ta det lugnt. och den andra halvan av spelningen var mycket bra. allt var väldigt snyggt, speciellt när de fällde ner draperiet och gjorde skullspel och projektioner. det var det bästa på hela spelningen. och jag blev glad och pepp av att se dem och tänkte att det här med spelningar är nog ganska bra ändå. och det är ganska bra betyg. betyget i siffror blev 3,5.