Archive for March, 2006
att gå på shoppingrunda
2006.03.27.
idag bestämde jag mig på att gå på en shoppingrunda eftersom jag kände mig rik när jag just hade fått lön. jag skulle köpa det svåraste jag vet: jeans. det finns inget jag tycker mer illa om att köpa än jeans, jag lyckas aldrig hitta bra jeans som är snygga och sitter bra på en gång. det är lite samma sak som med frisyrer, jag vet vad som är en snygg frisyr, men jag kan inte få den någonstans, eftersom folk som håller på med hår uppenbarligen inte vet vad som är en snygg frisyr. de gånger det trots allt finns snygga jeans på jeansbutiken så är dessa jeans inte det minsta snygga på min underdel. så icke heller idag blev det något köp. istället kom jag hem med två blomkrukor, 18 kilo jord och en vas. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, att när andra saker är hur svåra att köpa som helst och det kan ta mig över en månad att köpa ett par örhängen, så kan jag alltid komma hem med en kassa fullastad med hushållssaker. men hemmet blir bara finare och finare i alla fall. nu är dessutom blommorna som nya vilket känns mycket bra.
att nystarta
2006.03.26.
nu är det dags. efter att ha flyttat in i min nygamla lägenhet, skaffat jobb och det börjar bli vår, så känns det rätt läge att börja skriva i bloggen. det kändes som om jag under uppehållet under flera månader inte haft något att skriva om, men sen märkte jag att jag skrivit en himla massa, bara det att jag publicerat det på helgon och skunk istället för här. eftersom många av dem som läser den här bloggen (eller gjorde innan jag slutade uppdatera) inte hänger på skunk eller helgon, känns det vettigt att publicera det jag skrivit där här så att folk kan hålla sig uppdaterade med vad jag gjort under denna tid av icke-skrivande. från och med nu ska jag dessutom försöka uppdatera regelbundet. det känns bra att komma igång med produktivitet igen.
20060316
nu är jag sannerligen vuxen. idag var jag på systemet och köpte två flaskor öl och två alkoläsk åt min bror och jag behövde inte visa leg. det är det ulimata vuxentecknet.
20060310
jag läste märta myrsteners krönika i dn på stan idag och jag tänkte på att i år är första året sen jag blev någorlunda pengakrävande som jag inte behöver oroa mig för sommarjobb. i och för sig oroar jag mig för att jag inte kommer få jobba tillräckligt mycket under de vanliga vårmånaderna och vi har ännu inte pratat på jobbet om hur mycket jag ska jobba i sommar. men jag räknar med att det blir mer än vanligt i alla fall och den här månaden har jag redan jobbat så mycket att det täcker budget. det är inte så att jag behöver söka några sommarjobb i alla fall vilket är så sjukt skönt. den där stenen som brukar finnas på axlarna så här års är borta och jag går med lätta steg. jag sökte visserligen en del jobb som jag verkligen ville ha och inte fick, men det är en lyx att bara kunna söka jobb som man faktiskt vill ha och som det är sak samma om man inte får. (oinräknat hur kul det skulle vara att jobba på vissa ställen.) jag ser fram emot sommaren.
dessutom har jag biljetter till två resor som ligger på mitt nattduksbord, det känns mycket fint.
20060309
igår när jag kom lite småsjuk till jobbet fick jag för första gången jobba ett ordinarie pass på radio/tv-bevakningen. det var sjukt roligt men också tokigt stressigt eftersom servern kraschade och allt blev kaos. men jag gillar sånt som är få gå in och peta bak på datorer, fast det sinkade ju arbetet och stressade upp allt ungefär 50%. det som känns kul att jag får det ansvar som krävs för att jobba på radio och tv sådär, för där krävs det verkligen att man är alert eftersom man bevakar allting i realtid. och jag tror att jag ändå gjorde ett bra jobb även om vi inte hann allt, och fick jobba över 45 minuter. men jag skyller på servern, och hon som jag jobbade med sa att det hade inte spelat någon roll hur erfaren den personen som hade suttit på mitt pass var, vi hade ändå inte hunnit. och efterom jag gillar mitt jobb känns det mycket bra att för göra lite mer avancerade saker. jag hade också lite skadeglädje i att killen som började samtidigt som jag fick vara skrivhjälp på passet. för det kunde ju vara tvärtom, att han fått ta det ordinarie passet och jag var skrivhjälp. jag tar i alla fall det faktumet som en bekräftelse på att de på jobbet tycker att jag är ansvarsfull och gör ett bra jobb.
20060308
just ny fyller jag min tid med två saker, antingen jobbar jag, eller så är jag sjuk. ibland både och. jag gillar verkligen att jobba. även om jag tror att det kommer att bli tröttsamt i längden är jag i den fasen just nu där jag går upp glad när jag ska till jobbet och är glad när jag går från jobbet. jag trivs med arbetsuppgifterna och med de andra på jobbet. nu får jag dessutom jobba väldigt mycket vilket är jättebra för min ekonomiska situation. det som är dåligt är att jag har varit konstant sjuk hela det här året. jag tror faktiskt att jag varit mer sjuk än frisk. mitt immunförsvar är troligtvis helt kört i botten efter att kroppen fått kämpa för att börja fungera normalt efter separationen och det räcker uppenbarligen med att träffa en sjuk person i fem minuter och så pang - snorig näsa, ont i halsen och huvudet känns som om det ska sprängas. som om det inte räckte kan jag berätta att det inte finns något jag hatar mer än att vara sjuk. och jag är så trött på att vara hemma för att jag är sjuk så idag tänkte jag trots risken att smitta ner resten av jobbet gå och jobba. förhoppningsvis har de bättre immunförsvar än vad jag har.
20060305
jag är vuxen nu. det finns i alla fall vissa tecken som tyder på det. ett är att jag har umgåtts med mitt jobb på fritiden. ett annat är att jag har nekats att köpa ungdomsbiljett på flyget. ett tredje är att jag fått verktyg i födelsedagsprsent. vektygen var för övrigt en mycket bra födelsedagspresent. min far blev till och med lite avundsjuk. så nu ska jag bli händig hemma. det är för övrigt också lite vuxet.
20060227
när man som jag inte har så mycket att göra på dagarna för att det inte sker så mycket arbetande som jag skulle önska, så ligger det nära till hands att älta det förgångna. förvånansvärt nog ältar jag inte så mycket min försvunna relation jag tidigare hade, som min relation till det frånvarande arbetsliv jag aldrig haft. jag har alltid varit av den åsikten att utbildning lönar sig, vilket gjort att jag förkastat diverse så här i efterhand ganska bra erbjudanden om journalistiskt arbete för att jag inte haft tid på grund av skolan. Hade jag vetat då att min utbildning inte skulle ta mig någonstans utan att jobben istället förmedlas via informella kontakter och tidigare jobb hade jag kanske sett annorlunda på det hela. men jag befann mig då i positionen att jag tyckte att det var vettigare att satsa på journalistutbildning än att skriva ideellt för en halvokänd tidning. jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här utlägget, mest gnälla och förbanna mig själv och systemet där utbildning inte lönar sig.
för övrigt läste jag igår i dn att det sämsta man kan göra för sin framtida pension är att plugga länge. de hade beräknat en heltidsarbetsperiod på 40 år för att få en hysad pension. den som inte har heltidsarbete innan 30 måste alltså fortsätta jobba tills den är 70 år. lysande utsikter…
20060225
jag kan inte sluta säga vi. ”jag är sjukt peppad på en ostkupa, för en sån har vi ju inte” eller ”vi brukar…” eller ”våra katter…” och så vidare. Jag vet inte om det är jag som inte riktigt har förstått att nu är det inte vi, det är jag som gäller. eller om det är så att hjärnan har förstått men det har inte gått hela vägen ner till munnen. I början när vi blev ihop var det han som klagade på att jag inte sa vi utan bara jag och han kände sig inte inräknad. han ville att jag skulle säga vi mer oftare för det var ju så det var nu och det är liksom ett sätt att markera. jag tyckte det kändes jobbigt att säga vi sådär på beställning, men gjorde väl några försök då och då. och ju seriösare det blev, desto lättare kom det där naturligt. tillslut var jag uppenbarligen en sån där människa som säger vi hela tiden och som det känns som att den inte har ett liv utan sitter ihop med sin partner. men det kändes ganska bra att vara ett vi. samtidigt hade jag märkt att han inte alls sa vi så ofta som han ville ge sken av. han sa ”min lägenhet” istället för vår, pratade om vad ”han” skulle göra i helgen, och nu var det jag som surade och inte kände mig inräknad. nu när jag var fast i ett vi-tänkande och så visade det sig att han bara var en bluff som inte alls verkade tycka det var så viktigt att säga vi längre. men en vana är svår att bryta och jag fortsatte säga vi och uppenbarligen gör det fortfarande. fast nu när det inte ens finns något vi känns det ju lite mer jobbigt, det är lite som ett slag i hjärtat varje gång jag inser vad jag sagt. Men jag tänkte att nu när jag säger vi så måste det ju betyda ”jag och mina katter” istället för ”jag och min pojkvän” och ser man det på det sättet så är det inte alls lika jobbigt. Ungefär som min mormor som brukade skriva under vykort med ”mormor och lukas”. Ännu ett grepp i min nya tantstil vill säga. Det gäller bara att vara tillräckligt övertygande om att det är så jag menar.
20060223
idag har jag varit ute och åkt bil. jag gillar att åka bil och borde göra det oftare. mina föräldrar har haft den nya bilen sen i somras och första gången jag körde den tänkte jag ’men vilken kul bil’. men sen blir det aldrig av för som den snälla storasystern låter jag alltid lars köra för han tycker att det är så kul. vilket gör att dagens resa var den andra gången jag körde bilen sen de köpte den. idag är det 23 februari. den första resan idag var dock en helvetsresa när jag körde fel tre gånger och hamnade i flemingsberg. inte så kul. min bror sa att jag ringde och skrek så att alla i hans klass hörde det, men det stämmer inte, jag var bara lite lågmält upprörd över att jag inte kunde få på spolarvätskan eftersom vindrutan var så smutsig att jag inte såg vägskyltarna i solskenet. men när jag väl lyckades plocka upp sara gick det något bättre förutom att jag körde lite kasst i början eftersom jag nog var lite upprörd efter felkörningarna. vi kom i alla fall fram till skärholmen hela och glada. tyvärr hittade vi inget av det vi skulle ha och som det vore bra att ha bilen med för att stuva in allting i. men vi hittade en hel del annat. av någon anledningen är en hel del annat alltid böcker när jag inte lyckats hitta det jag letar efter. Sen åkte vi hem och då var jag en ganska lugn och städad chafför som bara körde fel en gång. (men de bygger om parkeringshuset och hade skyltat jävligt konstigt till utfarten så det var inte mitt fel) sen handlade jag mat och körde hem jävligt nöjd. sen skjutsade jag min bror till sin flickvän och min mor var med och hon tyckte att jag körde så lungt och fint. så jag är nog en ganska bra chafför i alla fall. om jag kör mer än en gång per halvår. för vid första körningen efter att inte ha kört något på mer än ett halvår är jag faktiskt en trafikfara.
20060214
är man nära att göra något dumt och försöker att undvika detta är det på något sätt oundvikligt att ramla in i nåt annat idiotiskt, fast på ett annat sätt. jag kommer aldrig att komma framåt i mitt liv för jag är så sjukt dålig på att släppa gamla saker. är det inte en sak så är det en annan. nånting måste man ju älta och gnälla över.
20060213
japp, nu är det bekräftat. jag tror att jag älskar min handledare. jag gick dit idag med hängade huvud och ångest för att jag hade lämnat in ett så kasst artikelutkast och att jag hade fastnat och inte kom vidare. men hon peppar och tar fram det hon tycker är bra ordentligt och det hon inte tycker är lika bra ger hon konstruktiv kritik. och jag menar riktig konstruktiv kritik. så att jag känner att ”det här kan jag nog göra”, jag kan fixa det här och styra upp det. så jag går därifrån full av tilltro, skitglad och nu ska jag skriva och producera en så jävla bra artikel till på torsdag.
20060211
tre bra saker hände idag som fick mig att se en smula mer positivt på tillvaron.
1. jag tog mig hemifrån. Jag tror att beslutet att inte lämna min familjs lägenhet hela veckan inte var särskilt bra för min syn på livet och mig själv. Ligger man bara hemma på soffan och ser på tv och pluggar så känner man sig rätt tråkig och livet ser inte så lockande ut. Så bara att komma ut och få träffa en annan människa än min familj gjorde genast att jag blev på bättre humör och fylldes av en smula tillförsikt.
2. jag introducerades för kb:s tidskriftssamliing. Jag älskar tidskriftssamlingar och kan tillbringa mycket tid på såna ställen. Det finns ju tidskrifter om de mest smala ämnen och hur många intressanta artiklar som helst. Tyvärr verkar dock inga av alla tidskrifters intressanta artiklar vara användbara för min vetenskapliga artikel.
3. jag gick på gringofest. jag anstängde mig verkligen för att ha roligt, och några gånger tvekade jag, men helheten var bra och det lönade sig att anstänga sig. särskilt en person förgyllde min kväll. ibland tror jag inte människor vet hur mycket dom betyder. särskilt glad är jag för att kvällen slutade som den gjorde. en promenad hem med en vän och sen en lugn bussresa ensam hem. det är för lätt att försöka hångla upp någon för att undkomma ensamheten och det är inget jag bör syssla med i det här stadiet. även om det inte är speciellt kul att komma hem tillen tom lägenhet där det vanligtvis brukar vänta någon.
20060208
Det finns dagar då jag blir extra bestört om inte DN har kommit i brevlådan. Dels söndagen, den är extratjock med söndagsdelen och så innehåller den ”en dag med…”. Felaktigt kanske man kan luras av bilagan och tänka att fredagen med sin ”på stan” skulle vara lika attraktiv det olofssonska hemmet, men ack så fel. Kanske skulle det vara för korsordet då. Jag är inte så avancerad att jag tar mig an söndagens, men fredagen kan ibland lösas i sängen på lördagsmorgonen. Nej, dn på stan är bara intressant om man ska gå ut på kvällen och inte har någon aning om var man ska ta vägen…
Däremot är onsdagarna en höjdpunkt i tidningsläsandet. Tidningen i sig är väl som vanligt, det är samma gamla nyheter och kulturrapportering, men när man kommer till namn och nytt-sidan finns där Hanna H. Jag kan berätta att jag älskar Hanna H. Jag identifierar mig med Hanna H och jag kastar mig över allt hon skriver. Hon skriver att hon gillar att baka och att pyssla med blommor. Hon skriver om ältandet efter att ha gjort slut med sin pojkvän. Hon skriver om nojan att försöka leva det vuxna livet vid 25 och om att köpa en kjol på NK. Jag inbillar mig att jag och Hanna H skulle komma mycket väl överens om vi möttes i det riktiga livet.
Förra onsdagen skrev hon om hur mycket tant hon är och hur mycket det försämrade hennes chanser att hitta en ny pojkvän. Hon skrev om en vän som hade satt spets på listerna i skafferiet och om hur hennes manliga vän vände efter det besöket. Hanna H skriver att hon inte skulle vilja knulla sig själv. Jag är lite mer optimistisk. För alla tanter finns det ju även unga gubbar. Jag vill gärna ha en pojkvän som äter bridgeblandning, löser korsord och går på söndagspromenad. Han får även mycket gärna ha på sig kofta och gnälla över dagens ungdom samt förkasta Stockholms uteliv. Jag tror att jag träffade en sån kille en gång, men det sket sig. Jag tror att om jag nån gång skulle testa mina chanser på förhållandebanan igen så skulle det vara med en sån kille.
Idag skriver Hanna H om hur hon ilsknat till på garderobiären på en fest som tycker att det är ”osexigt att ta betalt av en tjej”. Trots insikten att man bör välja sina strider blir det surhet och spårvagnen hem. Jag gillar sånt. Det jag tycker mest om i texten är dock det faktum att hon har med sig inneskor på festen, sånt är bra. Det är sånt som jag borde börja med, men det kanske inte funkar när man går ut på såna ställen som indieravet. Men då kunde jag ha med mig en sån där tygpåse med en bild på ett par finskor i som jag såg i mina föräldrars allers. Det är kanske det som är den nya grejen. Och jag ska jag för övrigt aldrig gå på indieravet något mer.
20050206
idag är det måndag och jag har en deadline på fredag då jag ska lämna in det viktigaste jag skrivit i universitetsväg. jag kan meddela att det inte går så bra. jag tror att pressen att prestera någon som är tillräckligt bra för publicering är 50%, helvetsförkyningen jag just åkt på 25%, allmän omotivation 25%. Trots allt har jag ändå en vilja att göra klart det här och att göra det bra. vi får se hur det går.
helgen var dock mycket bra. carro kom hit och vi ungick och åt mat och tittade på tv. ganska bra helghäng för en sjukling, och jag tror att det inte var tråkigt för carro.
20050201
nu har jag jobbat två dagar i rad och jag ska även jobba imorrn och på fredag. jag är så trött att jag skulle kunna somna nu och så här har stadiet varit hela kvällen. men det är rätt shysst på jobbet, jag tror jag trivs, jag ska bara bli van vid att gå upp tidigt så jag kan gå och lägga mig i tid.
20060129
mitt besök på indieravet ikväll har lärt mig:
1. folk är idioter
2. jag är en idiot
3. jag hatar singellivet
4. jag ska aldrig mer gå ut (i alla fall inte på jävligt länge)
förfesten var mycket trevlig, men när vi kom ut blev allt miserabelt. jag vet inte om jag gav det en ärlig chans, men börjar man gråta mer än tre gånger på en kväll så räcker det nog inte med att försöka hålla ett glatt humör. jag var nog inte redo för det här tror jag.
20060125
den senaste tiden har jag börjat göra annat än att älta mitt försvunna förhållande. Igår började jag till exempel på en tiopoängskurs i visuell och materiell kultur. kursen verkar bra, det är mycket foto, den väldigt tvära gubben som var ansvarig för kursen drog ner första intrycket. han var liksom inte tvär på ett sånt där charmigt gubbsätt utan mer surmulen, pratade vöäldigt långsamt och lätt nedervärderande. flera saker han sa fick mig att känna att han inte alls verkade gilla studenter över huvudtaget.
idag var dessutom första dagen på jobbet. jag var lite nervös innan men nervositeten handlade mest om vad jag skulle ha med mig till lunch och hur lunchrutinen gick till plus att jag var lite nervös för hur folk skulle vara. själva jobbet är rätt enkelt, mycket datasystem att hålla reda på bara. och de som jobbar där var jättetrevliga och många kom fram och hälsade spontant. såna människor är ju visserligen alltid lite läskiga, men det var skönt i alla fall. tyvärr var den läskiga killen där som var på samma arbetsintervju som jag och som pratar väldigt mycket om matte på ett sätt som om alla förstod matematiska termer och säger ”på det sättet” ungefär varje gång man svarar på nåt. en annan sak som är lite dum med jobbet är att chefen verkar vara en av de mest disträ personerna som fått vara chef. t ex har vi inte skrivt nåt arbetsavtal och jag vet fortfarande inte när jag ska jobba nästa gång för när jag gick var han på möte. en sak som är bra att hon som var min handledare idag är hon som är fackligt ansvarig, så jag ska prata med henne om a-kassan och sånt där tror jag när jag jobbar nästa gång.
20060124
det kan ju inte undgå någon att mitt förhållande tagit slut så mycket som jag pratar och skriver om det. samtidigt upptar det en så pass stor del av mina tankar att det blir konstigt att skiva om en massa annat som inte betyder lika mycket. och jag tror att det är bra det här med att älta det hela tiden. att prata om det med vännerna och att skriva om det tills jag är utled på det. och gnälla och gråta och vara ett vrak emellanåt. det finns ju en uppenbar fara i det här med att skjuta allt det jobbiga åt sidan och försöka fortsätta utan att tänka på det. risken är ju att det förr eller senare kommer ikapp en och det blir ett totalt bakslag.
nu har jag i alla fall för första gången varit själv i lägenheten. eller, jag har ju varit där själv många gånger, hela jullovet till exempel. men nu har jag varit själv i lägenheten för första gången med vetskapen om att det är såhär det ska vara från och med nu. och det är inte så illa. i och för sig har jag såna bra vänner som kommer och sällskapar med mig, så så värst mycket själv har jag inte varit.
det här med mina vänner är en sån sak som jag tänkt mycket på under den här perioden. när jag och johan precis hade gjort slut och ryktet spred sig så började folk höra av sig och undra hur det var med mig och om jag ville ses osv. och min mor tyckte att det var så bra det här med att jag inte tappat mina vänner medan vi varit ihop för hon sa att det händer allt för ofta, och det tror jag ju verkligen är något som många råkar ut för. liksom man blir jättekär och ängnar all sin tid åt den man älskar och om det tar slut så har ens vänner tröttnat på att alltid komma i andra hand. och det är så skönt att veta att de finns där för mig nu och jag blir så himla glad när jag tänker på dem, liksom det värmer i hjärtat, hur klyshigt det än kan låta. samtidigt kan jag inte låta bli att få dåligt samvete när jag tänker på hur dålig jag många gånger har varit på att finnas till för mina vänner när sånt här har hänt dem. Det finns väl många anledningar, främst är det väl att jag har vartit feg och inte velat tränga mig på och tvinga de att prata om sånt som de kanske just då mår dåligt över. men nu i efterhand inser jag ju hur idiotiskt det är att tänka så. folk kan väl säga ifrån om de inte vill prata om det, men att nån hör av sig och säger att de tänker på en och att de finns där om man vill prata betyder så sjukt mycket. nu när jag själv är den här positionen och känner hr mycket det betyder att de finns där för mig har jag svårt att låta bli att tänka att jag borde betytt lika mycket för dem. det är ju försent att göra något åt det nu och jag hoppas att inte ska behöva min hjälp på det sättet igen, men om det är så har jag i alla fall fattat nånting nu.
20060121
vad svårt det är att vänja sig av med tillvaron jag har haft så länge. det går relativt lätt så länge allt flyter på. när jag inte riktigt behöver vara kreativ eller duktig utan bara kan vara och göra saker som jag trivs med. nu har till exempel lotta kommit hit och vi sitter i köket och fikar och går på bio och är utomhus i snöovädret och jag säger saker som ”även om jag skulle få chansen så skulle jag inte vilja att vi blev tillsammans igen” och jag menar det. och det känns som att jag trivs med livet och att det här med min nyblivna singeltillvaro och ensamhet nog kan bli ganska bra tillslut. men sen kommer ett enda litet bakslag, lite motvind och saker som behövs fixas och så känns det plötsligt lika hopplöst som för en vecka sen när jag låg på soffan och det kändes som om livet var totalt meningslöst.
…jag har i alla fall tagit hål i öronen. och det kändes bra att göra något som jag tyckte var obehagligt och lite läskigt utan johan. jag klarar mig själv nu liksom. fast det är den där tron på att jag gör det som sviktar lite ibland.
20060118
när man nästan har avslutat skolan, men inte riktigt har kraft att sätta in för att avsluta den sista uppgiften, och inte heller lyckats skaffa sig ett jobb, då har man mycket tid att fylla på dagarna. bor man dessutom för en period hemma hos sin familj utan andra egna saker än en klädhög så kan det träda in ett tillstånd av svårtsysslolöshet. tiden på dagen går mycket långsamt och borde med fördel kunna användas till något vettigt, jag vet bara inte vad. igår åkte jag och min bror till silvan bygg och köpte färg. ett projekt som kan ta lång tid och vara krångligt tog då självklart mindre än en timme. det är nog dags att skaffa sig lite projekt.
20060115
jag har nu lämnat chockstadiet (tror jag) och ser rätt nyktert på tillvaron. det känns dock fortfarande konstigt att livet har tagit den här vändningen och att jag istället för att närma mig vuxenlivet ännu mer med fast förhållande, riktigt jobb osv istället finner mig förpassad till en ungdomstillvaro där jag måste träffa folk för att vara social och gå ut på krogen för att leta efter den sanna kärleken.
jag försöker att se positivt på den nybilvna singeltillvaron och på vad som kan vara pepp med att tilbringa tillvaron ensam, på samma sätt som min nyblivna expojkvän verkar vara väldigt lycklig över att vårt förhållande är över och att han kan flytta till sitt älskade umeå. den entusiasmen kan jag inte riktigt uppbåda, men jag jobbar på upptäcka fördelarna med ensamheten.
i veckoslutet har jag jobbat på den nordiska ungdomsforskningskonferensen och det har i alla fall gett mig ett nyväckt intresse för min forskarkarriär. så jag har i alla fall något att engagera mig i.
20060105
tidigare var jag ju rätt optimitisk över det nya året. så är nu längre icke fallet. mitt och johans relativt långa förhållande är nu slut och jag måste komma på vad jag ska göra med mitt liv som inte involverar honom. fan, vad det här är kasst. jag kan summera det hela med att det var flera år sen jag mådde såhär dåligt. det finns inte så mycket mer att säga.