Archive for December, 2006
att flytta
2006.12.15.
just nu sitter jag med min dator mitt i ett flyttkaos och lyssnar på städ/flytt-musik. det är för övrigt samma musik som jag lyssnade på när jag flyttade in i den här lägenheten. jag får tillbaka en känsla av att stå på diskbänken i samma byxor som jag gör nu (hängselbyxorna som alltid åker fram vid såna här tillfällen) med en pensel i handen. det är en nostalgisk känsla som jag inte riktigt kan beskriva med känslan av framtidshopp och pepp. Jag har ändå bott in mig här i två år, vilket kanske egentligen inte är så länge. men det är det längsta som jag bott på ett och samma ställe sen jag flyttade hemifrån.
jag har visserligen pepp för att flytta till den nya lägenheten också. Den är jättefin och den är min alldeles egna att bo i precis så länge som jag själv vill. det är mest en märklig känsla av att flytta till ett nytt område och byta bas. nu vill jag mest av allt bara bli klar med själva flytten så jag kan få komma igång med boendet och alla middagar och kafferep jag ska ordna i mitt nya gröna kök. om det inte hade varit så att kameran hade pajat så skulle jag direkt lägga upp bilder. men det kommer dröja 2-5 veckor säger de på cyberphoto, så alla nyfikna får ge sig till tåls. och kanske komma på en visit irl istället.
att prata om pengar
2006.12.04.
idag har jag sett över min ekonomi. nu ser det ut som att det blir pensionsspar nästa och jag känner mig galet vuxen och seriös. fast det känns inte så väldans vuxet att påpeka varje gång jag känner mig vuxen och seriös, plus att jag faktiskt oftare känner mig vuxen och seriös än jag känner mig ungdomlig och fri. i och för sig kände jag mig väldigt liten i interaktionen med bankkvinnan (som inte såg ut att vara mer än två år äldre än jag, högst) och sen var jag tvungen att ringa min mamma och fråga vad hon tyckte om det hela. så jag kanske får ta tillbaka det där om att vara vuxen och seriös.
att känna sig som världens tråkigaste människa
2006.12.03.
varför kommer den där känslan lite då och då, att jag är världens tråkigaste människa? vanligtvis uppkommer den vid oproduktiva perioder i mitt liv. som när jag som nu varit hemma från jobbet i en vecka och inte gjort ett skit och inte träffat någon eller tagit del av världen utanför överhuvudtaget. sen kan den späs på av att utsättas för någon slags omvärldsprövning, det kan vara att gå på en fest eller att tvingas sitta i radio och prata om sin vecka. huvudsaken är i alla fall att konfronteras med andra roliga människor som har fyllt sin vecka med fanastiska händelser när jag själv knappt öppnat en tidning. jag försöker intala mig själv att man inte behöver vara på topp hela tiden, det går inte bara att prestera och prestera och prestera. ibland måste man låta sig själv bara vara och koppla av och ägna sig åt att göra ingenting. och vid de tillfällen då jag verkligen haft saker att göra till hundra procent har jag bara längtat efter en lugnare period och en vecka utan krav och måsten. problemet är väl att jag inte riktigt klarar av det. jag måste alltid ha någonting. och vid en sån här tråkperiod är behovet av någonting tusen gånger större. oavsett om jag är snorig till tusen och borde ligga nerbäddad i en säng så rycker det i fötterna av att skapa nya projekt.
att säga ja till galna saker del 2
2006.12.01.
ja, jag tog mig i kragen, åkte till radio stockholm och satt och höll låda om aktuella ämnen. jag gjorde väl inte så bra ifrån mig som jag hade hoppats, men jag hade velat vara lite mer förberedd tror jag. min mor ringde i alla fall efter programmet och sa att hon tyckte att jag hade gjort jättebra ifrån mig. men det är ju mamma, hon tycker allt jag gör är bra.
i alla fall vill jag understryka att även om jag kan bli less och tycka det är jobbigt, så tycker jag att det här är en rätt bra sida av mig själv. jag vill ge mig själv en eloge för att jag inte är rädd för att prova på saker. att jag gärna ger mig på svåra saker som jag inte vet hur jag ska hantera eller ens om jag faktiskt klarar av, det är jag faktiskt rätt nöjd med. sen borde jag väl kanske vara lite bättre på att även införliva det här i mitt privatliv, att bli bättre på att hänga med ut, att kolla på bra band som spelar och att bara åka och hälsa på en vän, även om denna råkar bo långt bort. det ska jag jobba på.
att säga ja till galna saker
2006.12.01.
jag vet inte riktigt vad det är med mig, men när det gäller att haka på konstiga saker har jag liksom ingen hejd. den senaste märkliga saken jag sa ja till är i kväll vara med i en panel i radio och diskutera aktuella händelser. jag vet inte riktigt vad jag gör där eller varför jag sa ja till det hela. speciellt inte eftersom jag legat sjuk hemma hela veckan och inte har det minsta koll på aktuella händelser. men när reportern ringde och frågade mig om jag var peppad tänkte jag “varför inte” och “kanske är kul att vara med på”. det är först nu när det närmar sig som jag börjar känna att jag kanske har gett mig in på något dumt. dessutom är jag så sjukt hes, vilket är kul när det är radio.
jag vet inte om det är att jag inte kan säga nej, för när folk ringer och frågar om jag kan vara med på någonting, fixa någonting eller svara på några frågor om lite vad som helst så säger jag nästa alltid ja. däremot om folk vill ha med mig ut på klubbar eller spelningar är jag latare än latast. det är väl det här att jag tänker att det kanske är bra för någonting, som reklam för ladyfest är det ju bra att synas och höras lite då och då. jaja, jag vet inte riktigt. så här i sista minuten skulle jag vilja dra mig ur, men så här sent finns väl inget annat att göra än att åka dit och snacka lite skit i radio och hoppas att jag inte låter helt korkad.