Archive for March, 2009
nyårslöftet, mars
2009.03.31.
Mars har varit en hyftat bra månad generellt vad jag kan minnas. Jag har varit dåligt på att yoga, men har å andra sidan simmat en gång i veckan (och dansat). Jag har också testat min vardagsmotion med stegräknare och kommit fram till att jag går ca 7000 steg en helt vanlig dag. Egentligen ska man gå 10 000 steg om dagen - men om man slår ihop en veckas steg med dansen och simmandet så kommer jag över målet, så jag tycker att det känns bra.
Gällande maten så har vi fortfarande ingen matlista - men nu har jag verkligen bestämt mig för att det ska bli av, även om det betyder att jag får göra den själv. Tidigare har jag försökt få till att vi ska göra det gemensamt, men då faller det helt istället, så nu ger jag upp det. Det är en större vinst för min stressnivå att ha matlista än att tjafsa om det, och förhoppningsvis blir det lättare att samsas om det när det väl har blivit en vana. Jag tycker faktiskt också att vi har blivit bättre på att avstå från onyttiga saker, även om det slinker med godis i påsen ibland.
Tyvärr har de senaste två veckorna varit extremt stressiga på jobbet och det har smittat av sig hemmavid. Inte bra alls. Det är svårt för mig att få ner stressen på jobbet (när jag är ensam ansvarig), men med bra verktyg hemma (som matlista och städrutiner) så ska det förhoppningsvis inte fortsätta med hem i alla fall. Stressperioden avslutades också med en rejäl förkylning. Det slår aldrig fel för mig, när jag har det extremt stressigt (vilket tyvärr händer aldeles för ofta på jobbet) så slutar det med att jag blir sjuk. Tydligen är stress en bidragande orsak till att immunförsvaret går ner, och så är det klippt. Alltså verkligen en motivation för mig att jobba med att bli mindre stressad. Frågan är bara hur…
Jag tycker också att det funkar bra med shoppingen, jag köpte ett par örhängen jag suktat efter, men annars tycker jag att jag har hållit mig bra.
Överlag är jag nöjd med mars ur min ny hälsosammalivsstils-synpunkt, det är bara det där med stressen som är problemet bara.
marsutmaningen, femte projektet
2009.03.29.
Jag fortsätter på temat “sy av gamla örngott” och presenterar ett projekt jag haft på gång nästan sedan jag började jobba. På mitt jobb är det nämligen stundvis ganska kyligt och när jag sitter och knattrar på tangentbordet till datorn så blir det ganska kallt om händerna. En vinter hade jag med mig min vetevärmare, vilket fungerade ganska bra utom att den var ganska otymplig. Lösningen beskådas ovan - minivetevärmare! Det blommiga tyget (ett gammalt lakan från landstället) agerar innepåse och det numera välkända röda örngottet (det fanns två) blev bra ytterpåsar. Vetet (Saltå Kvarns vanliga vete) visade sig räcka till tre påsar, så det blir nog en vän eller arbetskamrat som får en present…
Negativitet
2009.03.28.
Igår var vi barnvakt medan Johans syster var på en spelning. Det gick jättebra och vi var inte heller alls oroliga för att det inte skulle göra det. Vi känner ju henne väl och hon känner oss, vilket känns som en bra utgångspunkt. Det som är så himla tråkigt att är vi hade pubkväll igår med jobbet och när jag sa att jag skulle gå tidigt för att vi skulle vara barnvakt så var det inte direkt något upplyftande jag fick höra. De flesta ville tvärtom lyfta fram hur jobbigt det kunde vara och såklart skulle ungen längta efter sin mamma och vi skulle inte kunna trösta osv osv. Jag förstår bara inte varför man gör så, vi har redan tackat ja till att vara barnvakt, vad ska det då tjäna till att försöka göra mig orolig över hur det ska gå? Det var nästan så att det kändes som att de försökte övertala mig till att jag borde säga nej, att vi inte skulle vara barnvakt och att jag hamnade i någon slags försvarsposition. När jag då nämnde att hon haft barnvakt flera gånger tidigare och det aldrig varit något problem så hette det plötsligt att “alla ungar är ju olika”. Hur kunde de då vara så övertygade att det inte skulle funka?
Det här beteendet är något som jag tyvärr tycker känns generellt (även om barnprat är ett väldigt bra exempel). När man berättar att man har gjort något eller ska göra något så är folk väldigt snabba att istället för att uppmunta och säga “vad kul” så ska alla negativa aspekter lyftas fram. Att säga att man ska skaffa en tatuering möts av “Har du verkligen tänkte över det?”, “Du vet att det gör hemskt ont?” eller “Är du säker på att du kommer trivas med den hela livet?”. Berättar man om en planerad semesterresa kan man mötas av “Grekland är så turistigt tycker jag.” eller “Jag skulle aldrig åka i augusti då är det ju föör varmt.” Och så vidare… Varför kan inte folk bara ta fram sin vänliga och uppmuntrande sida? Ja, det är ju inte alla som reagerar som ovan, men ändå tillräckligt många för att jag ska reagera med någon slags tilltuftsad människotro.
jag läser, del 8
2009.03.28.
Jag blev inspirerad av att läsa The other hand när jag läste om den hos Anna Winberg. Det fantastiska omslaget gjorde väl sitt till, jag är svag för sånt. Här finns en lite längre text om boken som kan vara läsvärd även om jag inte håller med om allt. Ni kan väl säkert tänka är vad jag tycker om att beskriva en bokdel med ordet “tjejig” och dessutom i en nedervärderande ton. Boken är i alla fall högst läsvärd.
Bästa presenten!
2009.03.22.
Jag fick många himla fina presenter när jag fyllde år, men bästa grejen var nog en sak som inte ens var till mig. Snuten fick nämligen den här lektunneln av mina föräldrar - och varje dag sen dess har hon lekt i den. Det känns skönt att hon har nåt så roligt nu när hon måste roa sig själv lite mer. Tunneln är fodrat med ett prassligt material och det finns en boll i som man kan leka med. Hon brukar sitta uppfodrande på ena sidan av tunneln och då ska man vifta med ett snöre i andra ändan som hon ska försöka ta.
marsutmaningen, fjärde projektet
2009.03.22.
Ett projekt jag filat på ett tag är en madrass till kattburen. Klart det ska vara skönt att resa även för katter. Nu när vi ska åka bort om en och en halv vecka så kändes det som att det äntligen var dags att ta tag i det här projektet.
Madrassen har min pappa fått (en gammal stolsdyna av skumplast som blivit feltillklippt) och som innerfodral till dynan har jag återanvänt ett gammalt örngott (en favorit i repris). Som ytterfodral har jag använt en handduk vi hade hemma, men som var fel storlek så att den inte används. Tanken med ett inner och ett ytterfodral är att man lätt ska kunna ta av och tvätta av ytterfodralet vid behov.
Ytterfodral till vänster och innerfodral (inkl madrassen) till höger.
Och här ser vi den nöjda katten på plats i buren (utan taket på).
Jag läser, del 7
2009.03.22.
När sambon var borta passade jag även på att läsa slutet på “Then we came to the end” av Joshua Ferris. Jag har lite svårt att komma in i den (en anledning till att det tog så lång tid att slutföra den) men när jag väl fick grepp om boken tyckte jag att den var läsvärd. Inte så fantastisk som recensionerna jag läst, men jag skulle ge den betyget 3.5 - starkare än en trea, men inte så att det räcker till en fyra.
För övrigt, när jag googlar på bilder på böckerna jag läst har jag slagits av att det alltid finns ett mer fantastiskt omslag än den som min utgåva har. Jämför t ex framsidan ovan (min version) med bilden nedan:
när katten är borta dansar råttorna på bordet…
2009.03.21.
…eller åtminstone äter olagad middag. (FYI är “katten” i det här fallet såklart sambon - den riktiga katten ligger och sover under bordet.)
marsutmaningen, projekt tre
2009.03.16.
Jag hade en himla massa tyll hemma efter att ha dekorerat på ladyfest. En del av det blev den här tyllkjolen åt en väns barn. Jag ser verkligen fram emot att se honom i den! Det var dock lite knepigare än vad jag trodde att sy i tyll. Tekniken jag använda var att jag lade mindre bitat överlappande för att ge mer vidd. Problemet var bara att bitarna fastnade i varandra hela tiden. I efterhand hade jag nog använt en annan taktik, men hur som helst är jag nöjd med resultatet.
sundheten själv
2009.03.14.
Häromdagen var jag och simmade med Sara och så slog jag till på ett 10 gångers klippkort. Det känns himla fint att ha återupptagit en gammal vana (säger jag efter en gång). Det känns alltid så fantastiskt efter att ha varit och simmat. Dagen efter var jag fortfarande så pepp att jag tog trapporna upp till jobbet på sjätte våningen. Nu ska jag bli sundheten själv…