Jag läser, del 36
2009.11.01.
Jag trodde faktiskt att det var den här boken jag hade lånat av S, men jag vet inte om det hade gjort någon skillnad. Recensionen av “Saker min sambo och jag tyckte olika om” var ungefär lika positiv som den jag skulle kunna skriva om “Saker min flickvän och jag grälar om“. Jag läste boken med en obehaglig känsla av att vilja sätta stopp - framför allt att huvudpersonerna skulle sluta gräla med varandra. Jag vet inte om tanken var att förhållandet skulle framstå som normalt med lite sunt bråkande, men jag fick bara obehagskänslor av alltihop. Det finns dessutom en parallell historia i boken, men den får allt för lite fokus och lämnas allt för oavslutad för att jag ska kunna känna att den kan kompensera.
Sarpo says:
Jag skrattade iofs emellanåt när jag läste den där boken men den där parallell historien som du skriver lite kort om är ju helt osannolik. I och för sig är väl hela boken osannolik i största allmänhet och skriven på ett sätt som SKA vara roligt på ett ganska övertydligt sätt.
2009.11.01 at 9:59 pm